sådana tankar kan man få gott om ibland.....

men hua säger jag så här i efter hand
vilken tur att vi fick reda på allt med alina
så där snabbt
visst det va en jävla chock
då kent frågade om nacken och barnmorskan
helt enkelt sa att  hon har nog downs syndrom

usch känslorna som kom då
inte lätta känslor
tårarna rann och rann
de bara kom medans BM förklarade om DS barn
enda man ville säga till henne va att hon hade fel
sedan titta man på sin lilla nyfödda bebis
och då såg man alla tecken på en gång
hon va inte som alla andra

och hjärtat värkte tårarna rann
för i mina tankar va jag redan i alinas tonår/vuxen liv
hur skulle allt bli för henne
och alla som skulle reta henne
jag glömde bort helt att hon
bara va våran nya lilla bebis
och att hon så kommer vara länge till :)


jag är tacksam att man fick ur sig det mesta där på bb

för tänk om man farit hem
och sedan upptäckt det.....

just nu är jag oerhört tacksam
att hon "bara" har DS
vi har haft tur
*peppar peppar ta i trä*
inga andra allvarliga komplikationer.

men en sak förvånar mig
att det är väldigt vanligt att yngre barnföderskor väldigt lätt får DS barn
och att det är vanligt för tjejer i 27-30 år åldern
för jag har alltid trott att bara äldre kan få barn med downssyndrom
skit naivt förstår jag nu :P

men på ett sätt är jag väldigt glad att det inte upptäcktes innan heller
för att stå inför valet ta bort eller föda
det vlet hade vi aldrig kunna gjort


Våran Ann-Marie Alina Pettersson
valde oss
och det är vi hemskt tacksama för
för på så kort tid som hon förändrade hela vår värld till det bättre
vi började nog se meningen i allt
och vi började leva på ett annat sätt
vi tar dagarna som de kommer
vi lever dom fullt ut

vi sitter inte där sen med våra tänk om :)

för vackrare sessa får man leta efter
<3


titta va stark hon e nacken redan <3