Många inlägg idag
dags att skriva av mig period!!!!!
så ni får stå ut med det.
och om man skriver nå skruvat haha det ingår :P
Snabb versionen av Mitt och Stevens förhållande (chloes biologiska far)
träffades i slutet av 98 på hans föräldrars pub
*bodde då på irland i carrigaline*
började dejta åh ha oss
vart sen lite oväntat gravid med chloe (vi använde skydd jämt , p-piller åh kondom)
så ja när det väl kom fram
så tog hans mamma över , det fixades hus åh det ena med det andra
livet lekte väll, mådde bra och vi hade ett bra förhållande
*trodde jag nu då*
chloe kom och lyckan var total...
sen när chloe va runt 5½ mån , kom jag på min så kallade husband to be
i säng med en vännina,, i vårat hem ,, i min säng
och hon var tydligen inte den första
så med krossat hjärta flyttade jag därifrån
flyttade in med några arbetskompisar
livet började flyta på igen
steven hade chloe varannan helg..
jag hade dagmamma till chloe (du får bara 3 mån mamma ledighet på irland)
sen kom den där värsta dagen i mitt liv
en tidig januari morgon lämnade jag av chloe hos dagmamman
begav mig till jobbet,,när jag sedan kom för att hämta henne igen
så fanns hon inte där. dagmamman (en nära vän till stevensfamilj)
sa att steven varit förbi , han ville överaska mig med middag och grejer hade han sagt till henne
tänkte inte så mycket mer på det, åkte hem då
när jag började närma mig huset började paniken komma
jag visste att något var fel
ingen fanns där,
jag ringde steven men mobilen var av....
jag ringde alla ingen hade sett honom....
det var då jag började inse allvaret,,mitt barn mitt älskade lilla barn va borta....
jag ringde polisen (då jag hade ensamvårdnad,då vi inte skrvit på några papper tack gode gud)
de tyckte jag skulle avvakta då odonovans hade ett gott rykte om sig
*har man pengar har man makt,tyvärr e hennes sida ja de har så de klarar sig ....*
då brast allt för mig, jag ringde min mamma... viskade fram
-hon är borta , vad ska jag göra mamma?
tänk om hon är borta förevigt... tårarna sprutade
ja ingen lätt situation
sen kom de värsta 2 veckorna och 5 dagarna i mitt liv
svenska ambasaden vart inkopplade efter 2 dagar
och då vart det ett jävla pådrag från polisens sida, det handlade ju om kidnappning
av en svensk medborgare,,japp duktiga jag hade registrerat henne
när vi var hem på semester när hon va 4 månader!! hon hade även ett svenskt pass....
på 2 veckor och 5 dagar åkte jag överallt
för åh se om jag själv kunde finna min bebis,,inga spår
tårar kom ständigt,,
hade möte med svenska ambasaden varje dag
de sa när vi hittat igen henne,,har du någon som kan hämta henne?
på stört innan steven söker gemensam vårdnad?
för då skulle rättegången bli i sverige istället.....
men vid det laget hade jag börjat ge upp
inga spår inte ett livstecken
jag bröt ihop totalt....
sen kom den där dagen den 4 Februari 01 då man ser en polisbil
svänga in på gården,ut kliver en kvinna med en bebis i sin famn
jag har aldrig aldrig känt en sådan tacksamhet emot någon
som jag gjorde mot denna poliskvinna :P
skakis gick jag fram och fick min underbara lilla perfekta chloe i mina armar igen
de hade hittat dom i belfast (vi bodde tvärs över landet typ)
steven hade tagit med sig bebisen in på krogen blivit full som fan däckat
ja ni kan nog föreställa er resten
ja för att runda av i stora drag
chloe landade på svenska mark den 7e februari med sin morfar...
han tog flyget den 5e till irland for med henne den 7e
jag kom hem 1½vecka senare,,skulle åkt tidigare men
pga vissa saker som jag inte ids gå in på...så vart man kvar på sjukhuset längre!
kom hem,,fick skyddad identitet då han hotade och det ena med det andra
jag var ett vrak, på alla sätt och vis
men vi klarade oss jag och min bebis!!!!
flyttade till sundsvall i augusti 01
varför jag valde sundsvall ingen aning...
sen den nästa karl som jag vart ihop med
efter steven persen det var herr peter sundqvist!
i april 02
och den historien känner ni nog alla till...
kalabalik där oxå....
men där valde han bort hugo,jag gjorde allt i början
för att få han att träffa han ha honom hos sig..
men nej han valde annat tyvärr
jag lyckades välja de största fårskallar som exsisterar
men efter idiot nr 3 han känner ni oxå till
så sökte jag hjälp,,gick hos en psykolog i 1 år
det bästa jag gjort,lämnade sundsvall
och hittade mitt hem här i nordanstig.....
har utelämnat en hel del saker
men va fan roman varning :P
så nu har jag "hängt" ut en stor grej om mitt liv...
och allt finns på papper,,alla små hemska detaljer
som skedde på irland och även med peter!
nu vet ni!
jag gjorde mina dumma val här i livet
fick betala mer än ni anar
så kom aldrig mer och säg att jag är elak som undanhåller mina barn från deras rätta pappor?
och hur kunde jag bara lämna irland,så chloe inte får träffa sin släkt där
att jag berövat henne på det ?
för det måste ju vara något jag njuter av (att jävlas med deras pappor)då hugo inte träffar peter heller?
något jag satt i system hm!! och stackars kent om det tar slut mellan oss...
nej men om peter inte tagit kontakt med sociala för att få sina träffar varannan helg
mycket jag kan göra då eller?
Men människa nu VET DU !!! Hade du stannat?hade du orkat gå vidare?
visst de har sina biologiska pappor på papper det är allt tyvärr
den enda pappa som funnits där är kent
japp får säkert skit av någon för detta inlägg oxå
men bjuder på det
för jag orkar verkligen inte bry mig längre
min blogg mitt liv mina upplevelser
om du visste allt , skulle du nog undra hur fan jag orkat gå vidare varje gång
min familj är mitt allt <3
så nu vet ni varför jag sällan lämnar bort mina barn .....
godnatt på er alla där ute.
Jätte bra skrivet Linda tycker att du är en otroligt stark person som orkar med så mycket.
stark gjort utav dig tycker jag! du verkar vara en kanonmamma, lycka till med allt :)
du gjorde det alla mammor (förhoppningsvis) hade gjort! starkt av dig!! det är inte alla som hade orkat fortsätta efter en sådan upplevelse! du ska vara stolt över dig och dina barn!
massa kramar från hanna!! :D
jag blev tårögd när jag läste det där, fyfan vad du måste ha gått igenom mycket, det var verkligen berörande. Det går ju så mycket skitsnack om dig o dina barn, o pappor hit o dit, men folk ska inte snacka om dom inte vet hur de igentligen ligger till. Du skriver o gör vad fan du vill, nån människa verkar ju uppenbarligen störa sig på de, varför går h*n in o läser din blogg överhuvudtaget, fittfolk finns de överallt, men stå på dig, Du har de bra me din familj nu, o tänk att du har förtjänat de efter allt elände. Hare bra! kram
Du är stark! Otroligt stark !
Sträck lite extra på dig och människor som surrar gör de för att dom inte förstår bättre.Det är synd om dessa folk som lever genom andras liv och bara skvallrar,skapar rykten m.m.Ditt och dina barns välmående går före allt.Sen nå tokiga karlar från förr ska inte få komma och skada er.Jag tycker du har gjort helt rätt!Vad skulle andra kvinnor gjort?Levt med skiten och låtit barnen fara illa?Nej du har upplevt mycke sorg,men se vart du hamnat idag!En stolt mamma med 4 fina barn och en karl vid din sida som tycks ta hand om er och som älskar er!Lev väl:) Massa Kramar !
:D måste du alltid få faster att gråta :P
De som pratar en massa är oftast de som har det värst själv och inte gör nått åt saken det vet du och inget är det att bry sig om. Det är de personerna som lever ett olyckligt och patetiskt liv, inte du.
Du vet själv att det pratats tusen ggr om om mig med för att jag gjorde ett misstag och skaffade barn med fel person låt det bara rinna av dig annars får de ju ut vad de ville ha en fin dag med familjen, orkade inte skriva in min adress du vet vem jag är iallafall.
Så stark du är Linda. Som stått ut med det och orkat vidare. Men titta nu idag, är du omgiven utav kärlek.