Ibland
ibland slår saker och ting till hårt på en...
efter jag skrivit mina tidigare inlägg
så tog jag en sväng till skogen, behövde tänka och fundera ut saker och ting...
var lite hård emot hab måste jag erkänna , då de vill träffa oss just för att lägga upp en plan
som passar oss , alina och hab... ber om ursäkt
men ibland när allt bara slängs fram till en , det är då verkligheten kommer ikapp en...
jag kan inte blunda , jag kan inte skjuta ifrån mig det hela och säga -vi tar det senare
men det är så svårt, för i mina ögon är Alina bara en lite bebis, som vem som helst.
Men det är ju det hon inte är,, hon är våran speciella lilla bebis.
hon har en extra kromoson ,downs syndrom
hon som behöver extra hjälp för att kunna utvecklas så mycket som möjligt....
Det är det som är min plikt...
Ibland smäller det till då man inser , hon är inte som vanliga bebisar
hon kommer behöva mycket stöd och hjälp på alla sätt och vis
lika bra att man själv lär sig så tidigt som möjligt
och ont gör det när man inser att man försökt blunda för det hela
man har förhalat på allt, men vi tar det senare,hon är ju liten än.
tiden kommer utvisa hur hon kommer bli, men om man väntar så kanske det
tar ännu längre tid om det visar sig att hon får stora problem med vissa saker.
åååh ibland får jag gråa hårstrån av alla tankar som flyger runt.....
tack till alla fina tips och råd , dom värmer verkligen
man känner att man inte är själv , det finns folk där ute som varit/är i samma sits som en själv
vi är inte ensamma, det är en viktig känsla kan jag lova.
Vi har lovat varandra att göra allt för vårat lillatroll,
att hon ska få en sån bra start som möjligt, då får vi göra det oxå
inte skjuta upp på det hela, ta tjuren vid hornen......
dags för mamma linda att inse att lilltrollet kommer behöva hjälp
i denna saga kommer inget utav sig självt, inge fee som viftar till med sitt trollspö
så att alina kan allt själv ändå :)
i denna saga måste vi som familj ställa upp för alina -allihopa
vi ska göra det bästa för våran lillasessa
så imorgon ska mamma linda in på första träffen för stödtecken
för den har startat nu och den går bara 1 gång per år, 8 träffar
takk kör dom efter,, pappan får göra läxan hemma :)
han ska hänga med dom andra gångerna imorgon kan han inte då han får
vara hemma med 3 hulliganer .................
inte blunda mer, dags att vara klarvaken och inse att man ska
ta emot all hjälp och råd man kan få, så man kan växa som förälder/person
dags att svälja sin stolthet , ta emot andras hjälp och råd
för jag är en nybörjare med min lilla downnis, jag kan inget för Alinas bok är bara påbörjad.
i denna situation som vi är i så behöver man hjälp, inte försöka göra allt själv
men jag som alltid varit stark löst alla problem själv styrt upp saker ,
jag som alltid ska ha och vill ha kontroll på saker...
jag erkänner jag har svårt att inse att jag inte kan kontrollera alinas funktionshinder.
att inte veta vad som kommer ske eller hur hon kommer bli
ingen mall att följa :)
jaja bara hoppa denna åktur och njuta av färden
färden mot den nya världen vi inget vet om
oj tror jag vart tok personlig i detta inlägg,, men det bjuder jag på
godnatt på er alla
våran lilla downnis <3
efter jag skrivit mina tidigare inlägg
så tog jag en sväng till skogen, behövde tänka och fundera ut saker och ting...
var lite hård emot hab måste jag erkänna , då de vill träffa oss just för att lägga upp en plan
som passar oss , alina och hab... ber om ursäkt
men ibland när allt bara slängs fram till en , det är då verkligheten kommer ikapp en...
jag kan inte blunda , jag kan inte skjuta ifrån mig det hela och säga -vi tar det senare
men det är så svårt, för i mina ögon är Alina bara en lite bebis, som vem som helst.
Men det är ju det hon inte är,, hon är våran speciella lilla bebis.
hon har en extra kromoson ,downs syndrom
hon som behöver extra hjälp för att kunna utvecklas så mycket som möjligt....
Det är det som är min plikt...
Ibland smäller det till då man inser , hon är inte som vanliga bebisar
hon kommer behöva mycket stöd och hjälp på alla sätt och vis
lika bra att man själv lär sig så tidigt som möjligt
och ont gör det när man inser att man försökt blunda för det hela
man har förhalat på allt, men vi tar det senare,hon är ju liten än.
tiden kommer utvisa hur hon kommer bli, men om man väntar så kanske det
tar ännu längre tid om det visar sig att hon får stora problem med vissa saker.
åååh ibland får jag gråa hårstrån av alla tankar som flyger runt.....
tack till alla fina tips och råd , dom värmer verkligen
man känner att man inte är själv , det finns folk där ute som varit/är i samma sits som en själv
vi är inte ensamma, det är en viktig känsla kan jag lova.
Vi har lovat varandra att göra allt för vårat lillatroll,
att hon ska få en sån bra start som möjligt, då får vi göra det oxå
inte skjuta upp på det hela, ta tjuren vid hornen......
dags för mamma linda att inse att lilltrollet kommer behöva hjälp
i denna saga kommer inget utav sig självt, inge fee som viftar till med sitt trollspö
så att alina kan allt själv ändå :)
i denna saga måste vi som familj ställa upp för alina -allihopa
vi ska göra det bästa för våran lillasessa
så imorgon ska mamma linda in på första träffen för stödtecken
för den har startat nu och den går bara 1 gång per år, 8 träffar
takk kör dom efter,, pappan får göra läxan hemma :)
han ska hänga med dom andra gångerna imorgon kan han inte då han får
vara hemma med 3 hulliganer .................
inte blunda mer, dags att vara klarvaken och inse att man ska
ta emot all hjälp och råd man kan få, så man kan växa som förälder/person
dags att svälja sin stolthet , ta emot andras hjälp och råd
för jag är en nybörjare med min lilla downnis, jag kan inget för Alinas bok är bara påbörjad.
i denna situation som vi är i så behöver man hjälp, inte försöka göra allt själv
men jag som alltid varit stark löst alla problem själv styrt upp saker ,
jag som alltid ska ha och vill ha kontroll på saker...
jag erkänner jag har svårt att inse att jag inte kan kontrollera alinas funktionshinder.
att inte veta vad som kommer ske eller hur hon kommer bli
ingen mall att följa :)
jaja bara hoppa denna åktur och njuta av färden
färden mot den nya världen vi inget vet om
oj tror jag vart tok personlig i detta inlägg,, men det bjuder jag på
godnatt på er alla
våran lilla downnis <3
Postat av: Frida
Jag visste inte heller att den fanns i rosa :D Utan jag såg den i en mamma-tidning. Den är iofs ny, så det är nog därför! :o)
Postat av: Carro
Ja de är alltid bra o höra om hur andra gör :D Då brukar man känna sig lite bättre :D Hon är så fin eran Alina föressten ! :D