ibland

ibland får jag lite sorgsna tankar med allt runt alina :(
jag vet jätte dumt från min sida....
men vet inte, man måste nog få ha dessa tankar....

jag tror jag börjar inse att jobbet med den lilla damen
inte ens har börjat på långa vägar....
när man läser hur andra har det så kan man både bli förskräckt
och skratta ut högt........

samtidigt blir man lite nedstämd
för man kan ju inte jämföra ds barn med varandra
(eller man kan inte jämföra barn alls i mitt tycke alla är olika)
kommer vi få kämpa så som en del andra
med språk med gången med allt???

ja många tankar som snurrar runt ibland
men det är väll mitt sätt att bearbeta allt runt i kring

man tar inte något förgivet med alina
man blir tok lycklig när hon gör något nytt
apllåderar och ringer runt till allt och alla för att skryta
att hon minsann kan hon med :)

ibland skrattar jag högt varje dag åt mina små sötisar här hemma
hur duktiga dom 3 äldre är på att involvera alina i deras lekar
ger henne klossar pratar med henne kittlar henne
neo älskar att mata sin lillasyster

mitt liv har blivit en känslomässig berg och dal bana

för de gånger man börjar blicka framåt i tiden
så ser man alla höga torn som finns där.....

tex skolgången för alina
jag vill verkligen inte att hon ska gå särskola de första 3 åren
utan i vanlig klass ,
men allt beror ju på våran dam och hur allt blir med henne

ni ser ena stunden njuter man av sin lilla 6 mån bebis
i nästa sitter man och funderar på skolgången :)

det är jag i ett nötskal
men tror det är ovissheten över allt som jag har så svårt att hantera.....
jag som ska ha sten koll på allt
är i denna situation helt maktlös ,nada kontroll
inget jag kan styra upp på något sätt :)

det tär på mig....

ja ett personligt inlägg , bjuder på det....

för det finns inget bättre än min lilla familj i mitt tycke....
vi kommer klara allt galant
alla gupp och berg som vi kommer stöta på efter denna väg....

men ibland tar man bara en andnings paus , det gjorde jag efter jag fixa körkortet
luften gick ur mig på alla sätt och vis
jag har bara umgåtts med mina små och inget annat typ....
så så skönt

nu har man återfått alla styrka och tar tag i livet med nya härliga andetag....

-säger nog detta allt för lite
kent jag älskar dig av hela mitt hjärta <3




Postat av: Nora Fazel

Du har en riktigt fin blogg, gumman ;)

Lite glad, om du förstår?

Peace and love

2010-01-08 @ 13:59:48
URL: http://noraafazel.blogg.se/
Postat av: ThinaJonasBlirChelsea

Tankarna kommer man nog aldrig ifrån! =/

Ni har fått en jätte fin tös och ni ser ut att vara en mysig familj!

Ni fixar det där, alla har bakslag ibland, men sen kommer man tillbaka starkare än innan.

Ni får vara med om en resa som många andra inte får. Själv är jag glad att jag har ett jobb med barn med särskilda behov! Det har gett mig mycket positivt! =)



Förövrigt, bilden som Alina "flyger" tycker jag är för go!

2010-01-08 @ 16:24:44
URL: http://thinajonas.blogg.se/
Postat av: Chrille

Kontrollbehov..luktar mamma host host

och jag tror aldrig jag sett eller hört dig säga att du älskar Kent :P trodde det liksom var vad som var kvar, skrapet liksom :)



haha nejdå, jag älskar också Kent! dig däremot vette fan...

2010-01-09 @ 01:49:26
Postat av: Anna

Tack för ditt snälla inlägg hos mig :) Det är alltid roligt att se att man kan göra lite skillnad nånstans.



Och det du skriver i detta inlägg känner jag alltför väl igen. Det går i vågor det där, och det som hjälper mig bäst är att vara med M. Att se och känna att han kan en massa saker och visst kommer att klara sig fint. Fast på sitt sätt.



Det är ju det som är grejen med extraallt-bäbisar, man vet redan innan att de kommer att bli lite annorlunda, och så har man inte en susning om hur det är, och då oroar man sig. De där normalstörda barnen man har, de har man så fantastiskt mycket förutfattade meningar om hur de ska bli så dom funderar man inte så mycket över. Det är väl klart att Kalle ska bli som pappa, på ett ungefär i alla fall. Varför det? Varför är det så klart? Jo för att det är det vanligaste. Men det är inte mer säkert för det. Egentligen. Men det tänker man inte på.



Så - fundera du. Det tror jag att man gör. Och jämför du om du vill, man jämför ju alla barn. Men det man måste ta med i jämförelsen är att spannet är så oerhört mycket större med ds-barn än med vanliga barn. Och så måste man fundera på hur mycket träning och jobb som är vettigt att lägga ner i just din familj. Alina får ju så oerhört mycket gratis iom sina storasyskon som andra barn inte får för att de kom först. Vissa har föräldrar som är hemma på heltid, andra har det inte.

Jag får också det där dåliga-tränings-samvetet rätt ofta, men då försöker jag tänka på vad vi faktiskt gör i vardagen, och då kommer jag för det mesta på att vi tränar oerhört mycket. Med båda barnen. För det är det som är föräldraskap, att träna barnen att bli vuxna och kunna klara sig själva.



Så, ännu mer "klokskap" kom det här, hoppas att det landar rätt.



Kram på dig.

2010-01-11 @ 21:01:00
URL: http://iannashuvud.wordpress.com

Kommentera här:

Namn:
För Stammisar!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: