jag är nog mer deppad över en del saker
än man erkänner för sig själv...
jag läser om andra små ds kämpar
vissa är äldre andra är yngre än alina en del är jämngammla
men alla verkar gå så snabbt framåt
alla kan så mycket, doms tår / kryper pratar
,, då blir jag lite ledsen på ögat
visst alina kan massor
lite tecken , nu ''hoppar'' hon fram på rumpan
gör en massa ljud
men inget prat , inget ni vet så där wow

visst en del saker e hon duktig på

men som sagt en del små kämpar är så super duper tidiga och duktiga på allt
fan då känner jag att det är nog lite synd om mig , nej om alina som är efter i så mycket
hon får verkligen kämpa sig frm för små små fram steg...

sen har vi ju det där med höfterna
ingen annan som har så där super rörliga höfter?
eller e det bara min sessa?
hon har fått tok träna för att ens kunna börja stödja sig liiite lite
men nu står vi i kö till höftröntgen

men heja alla små kämpar där ute och heja till alla starka mammor
jag har hamnat lite snett på pinnen känner jag
en liten neråt period
där jag tycker så synd om mig själv och hela situationen
visst det är tillfälligt

men ibland känns allt lite extra orättvist när våran lilla dam får kämpa så hårt
alldeles för hårt <3